Här är en bild på en av mina bästa tanter. Min pappas moster Lilly, men som alltid sett oss som nästan barnbarn och som jag alltid kallat Moster. När jag var liten tog morbror Stig ut mig och min lillebror på hemträsksisen för att lära oss att meta, och när vi kom hem hade moster gjort hennes bästa våfflor med massor av socker. 

 

Moster Lilly är helt otrolig. Hon är nära 90 år, men fräschast i byn. Hon har alltid sagt precis vad hon tycker, och gör det fortfarande på bredaste bondskan och med glimten i ögat. När jag färgade håret svart och tog hål i läppen under tonårstrotsen sa hon att det var väl fruktansvärt att jag skulle förstöra mitt fina blonda hår med detta elände, men att jag var vacker ändå. Hon brukar prata om sina systrar (bland annat min farmor) och säger att ja Alexandra hon var ju den söta och inte jag. Men jag var då iallafall alltid rak. 

Hon är en tidig feminist och har alltid varit en stark kvinna, aldrig låtit någon trampa på henne utan stått upp för sig, aldrig levt efter jantelagen utan alltid vetat att hon är så jävla bra. Hon är så sjukt inspirerande och jag älskar henne, bästa Moster Lilly.