Kör alldeles för fort på en väg jag inte brukar ta, missar avfarten, inser att jag är på väg till dig med stort jävla D, börjar tänka, känna, minnas, gråta, skrika, höjer musiken och det är just den där låten som vi lyssnade på så jävla många gånger, skriker åt hur patetiskt allt är, hur jag får skylla mig själv och att precis just nu måste jag fan låta det vara jobbigt.