Barnslig separationsångest till hela 2010. Det har hänt så mycket och jag har nog ännu inte hunnit bearbeta ens hälften av allt, vill inte börja något nytt och tvingas vara vidare. Inte ens de fina grejerna är jag klar med.

Dom säger att det blir vad man gör det till, så jag gör 2011 till ett superår. Så fort jag blivit frisk, såklart.