Måndag

Plötsligt sommarregn mot gräs grus glas och jag minns vad som kändes som årets längsta natt under samma täcke. Jag dricker kopp efter kopp med kaffe, ser lite för mycket One Tree Hill och gråter lite för många One Tree Hill-tårar. Försöker bli vän med det faktum att min barndomsvän flyttar 50mil söderut om mindre än en vecka, men det är så gott som omöjligt och jag vill inte tänka att någon jag brukade ha ett stenkast härifrån sen kommer vara timmar bort. Gräver ner mig med en filt och satsar på lite One Tree Hill-skratt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0