Så om en vecka börjar vi om skolan. Vi byter namn från mp2 till mp3 och det kommer nya ettor. Men de kommer heta något annat, såklart. SP eller ES nånting kanske. Flera nya kurser, en som fortsätter. Samma trappor, men några fler upp till våra skåp. Två trappor upp. Åh jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Studenten rör mig till tårar och ångest men ännu ett år av skolstress och långa nätter när man försöker skriva så fort att det känns som om fingrarna ska börja blöda, bara för att lämna in en uppgift känns inte heller lockande. Så jag tar en till slurp av mitt kaffe, läser ännu en sida av min bok och planerar hur jag ska spendera mina allra sista sommarlovsdagar.