Ja, det var där vi satt. På bron där du lärde mig om flygplanen, berättade om alla gånger du befunnit dig tusen meter upp i luften och hur vackert allt var. Hur mycket du längtade efter att få ta med mig. Ja, det var där vi låg. Där i det stora sovrummet med den stora sängen med vinröda sidenkuddar och ett fönster i snedtaket som jag älskade så mycket, det var där du berättade historier om Plutt och hur han skulle rädda prinsessan från den onda kungen.

Det var alltid på den stolen, i det köket, vid det vita bordet du åt frukostägg med alldeles för mycket salt och lite kaviar. Knäckte skalet med speciella skedar i plast. De fanns i grönt, gult och rött. 
Det var i det vardagsrummet med den ljusrosa mattan och glasbordet du alltid bad om största möjliga tystnad, jag hoppade så långt jag bara kunde och du applåderade så högt du kunde. Det var där fåtöljen stod, den som jag alltid snurrade flera varv i trots att jag inte fick, den du varsamt hängde dina kläder på när det blev dags att sova och den som hade den sköna fotpallen.

Sen var det i den där i soffan jag fick hjälpa dig skriva ditt namn, hjälpa dig komma på orden du inte riktigt kunde ta i din mun och träna med dig så att du skulle bli dig själv igen. Du hade ett block med rutiga blad, svarta pärmar, stiftpenna med dina initialer på. Du klappade mig alltid på kinden, sa att jag skulle bli logoped när jag blev stor. Eller professor, jag var ju så duktig.

Det var där du föll ned på golvet mitt under släktmiddagen. Det var där jag stod när det hände, där jag stod när ambulansen kom och hämtade dig och där jag satt när jag sa att jag skulle stanna hemma, jag var ju så stor så jag klarade mig väl själv i några timmar.

Det var i den sjukhussängen du låg och du kunde inte prata. 1, 2, 3, 4, 5 blodproppar senare. Vi räckte dig vatten men du ville inte ha, kunde inte göra dig förstådd och jag kunde inte sluta gråta.

Och det var där jag stod, mitt emellan makaronerna och konserverna när det ringde. Precis där jag stod när du gick bort och aldrig skulle komma igen. Jag fick aldrig flyga och Plutt fick aldrig sin prinsessa. Men jag kommer aldrig sluta sakna dig.