Vet inte ifall något har kommit tillbaka, men tomheten är nästintill borta. Fyller den med jobb, umgänge och till helgen trycker vi dit lite trästocksfestival.

Känns fortfarande alldeles förjävligt att ha växt tillsammans, men tydligen inte växt ihop såsom det kändes. Och det är fortfarande jobbigt att vakna upp mitt i fredags-, lördags- och söndagsnatten av att man fryser så mycket utan att ha någon med långa armar som kan hålla om en.
Känns fortfarande hemskt att det inte handlade om dig och mig, utan det runtomkring.

Men det är nog okej. Jag tror det är okej att det känns så, iallafall nu.