Mina lungor är fulla av denna etsande ångest som sprider sig likt tung luft i huset och inte försvinner hur många fönster vi än öppnar, den som vi alla känner men som ingen riktigt vågar fråga om.

Rim och reson är som bortblåst, anledningen spelar ingen roll. Det skulle bara kännas bra att för en liten stund bara få andas.