Tror inte att jag kan med ord beskriva den ångest som uppstår när man inser att man antingen måste sätta sig ner och knyta av sig skorna eller då böja på de orörliga benen och försöka nå på så vis.
När man sen valt stolen och försöker ta sig upp igen.. Ja, vad ska jag säga. Det här med träningsvärk är ett jävla äventyr.

Bojkottar skoj ikväll, invaliditet känns inte så spex. Ska istället mysa med chips i hopp om att få bädda om musklerna med lite fett.
Puss!