all the lights that lead the way are blinding

Är hos mina kusiner i fina Umeå och har varit det sen igår. Jag har inte varit hemma sen i lördags (var två dagar i Skellefteå också) och jag som aldrig brukar längta hem har börjat sakna allt något så fruktansvärt just nu, idag. Vill helst bara sitta uppe på knuppern i t-shirt med en kopp varm choklad inlindad i en filt, sittandes på ett renskinn med min pojkvän och mina fina vänner. Vi får ta och göra det när jag kommer hem, eller hur?

Trött är jag också, det hör inte till vanligheterna att jag stiger upp klockan nio (!!) på en ledig dag och sedan går en runda på stan. Men så gör dom här, utan problem! För att försöka hänga med slet jag mig först upp från den uppblåsta madrassen och famlade sedan omkring som i en dimma i några minuter innan jag fått i mig någon mat och fått på mig linserna (allt var enklare då man hade hela glasögon) och sen skulle man ju börja göra sig också och jag är ju inte snabbast i stan.
Turen på stan var däremot hur härlig som helst; vädret var perfekt, vi åt jättegod mat och så hade jag ju såklart ett riktigt fint sällskap!

Nu kom töserna hem från IKSU så nu ska jag runda av detta ovanligt textrika inlägg och umgås med dem litegrann.
Puss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0