NEJ, DU FÅR FAN INTE SITTA HÄR

Jag har nu ännu en tanke om bussåkande! Eller det kan ju vara någon annanstans också, som i matsalen eller dylikt. Men hur som helst så, varför är vi alltid så jävla trevliga? När någon frågar "kan jag sitta här?" så säger man ju 98% av gångerna Ja, och flyttar på sakerna. Men hallå, jag vill inte sitta med någon! Varför säger jag då ändå "ja, självklart!" med ett stort leende? Är det bara jag som är såhär dubbel och överdrivet trevlig, eller är det något de flesta är, iallafall på bussen?

Klart, det finns ju undantag även här. Det finns ju de där ~2% som inte säger ja, utan säger nej.
Som t.ex. när jag och mathilda skulle åka buss till umeå här i våras och det blev smockfullt. Vi kunde tyvärr inte sätta oss brevid varandra, och hon hittade en plats före mig så jag ställde mig då brevid en brat som hade datorn på ett utav sätena, men jag ansåg det vara ledigt iallafall. Jag frågade snällt "Kan jag sitta här?" för jag såg ingen annan ledig plats i närheten utav mathilda. Han vinklade ner huvudet för att kunna se över solglasögonen (solbrillor?! det var ju förfan snö överallt), granskade mig med blicken och sa "finns det ingen plats där uppe?". Jag trodde jag skulle dö, skratta ihjäl mig eller bara börja gråta. Med risk för att ha fått en väldigt suspekt röst så sa jag bara "... Nej. Det finns ingen övervåning" vilket det då inte fanns, eftersom att detta var en förstärkningsbuss, direktbuss till umeå. 
Han flyttade argt på sina saker och satt och kollade ut genom fönstret hela resan ned till skellefte, där han klev av. 
Oj så trög. Jag kan godta ett Nej, visst, men nog vet man väl ändå huruvida det finns övervåning eller inte på bussen man sitter på? Ja, tydligen inte han.


Kommentarer
Postat av: Anonym

och samma här, hahaha, så roligt och sant ;)

2009-01-22 @ 18:23:09
Postat av: jens

Jag en nog en av dom 98% ... har aldrig sagt nej till att någon skulle få sitte bredvid mig i varken bussen eller matsalen!!



och till den där killen GET A LIFE FFS

2009-01-22 @ 18:27:56
Postat av: Sara

Om sanningen ska fram så frågar dom nästan aldrig mig, jag undrar varför? Utan istället, då jag sitter i min egen värld vilket är helt jävla underbart, ja. Men vafan, vad händer då? Jo, mina väskor slängs på mig och jag stirrar irriterat upp på personen som oftast visar sig vara en kvinna i 40-års åldern som inte är något speciellt. Hon kollar tillbaka in i mina ögon och ler, jag däremot får den kallaste blicken man sett, muttrar irriterande saker och ser lagomt förolämpad ut när hon sätter sig ner på dom få saker som jag har kvar på det andra sätet. Varför gör folk så här? Jag hatar att se när desa människor, som jag för guds skull inte känner, sätter sig på mina saker. Och sedan, tvingar mig att höra på deras samtal om dåliga minnen och sedan när dom slår stackars mig, som har fått huvudvärk vid det laget, i huvudet med armbågen och inte ens säger förlåt. Ja då jävlar, då har det gått för långt. FUCK OLD PPL!

2009-02-17 @ 15:16:27
URL: http://colladore.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0