Kom änglar.

Blödande fötter vandrar på glas.
Den ilande smärtan finns inte där,
ty känseln är försvunnen.
De vassa skärvorna tränger sig igenom kall hud,
söker sig allt djupare.
Den blänkande marken färgas sakta röd, likt vackraste ros.

Med blödande fötter vandrar hon vidare
ty känseln är försvunnen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0