Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, hur mycket jag vill, eller hur? Det blir inte bättre än såhär, va? Samtidigt som du uppmuntrar mig till att fortsätta försöker du stoppa mig. Det är hela tiden ett steg fram - två steg bakåt. Blir du lycklig om jag säger att jag har misslyckats?

Jag antar att allt hopp var förgäves, att jag aldrig skulle ha försökt.