med en mobiltelefon och medicin


sorgen, ensamheten, kylan, missförstånden.
jag vill inte ha det,
det försvinner inte.
vita piller som ligger på bordet. alldeles brevid mig. de ska få mig att må bra.
jag vill inte ha dem,
jag behöver dem.

ska det verkligen vara så?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0